Självkänsla

”Många kvinnor av i dag känner en sorgsenhet som inte kan definieras. Även om vi når olika mål som vi har satt upp för oss, känner vi att något saknas i livet och söker – förgäves – efter svar ‘därute’. Felet är ofta att vi saknar äkta självkänsla.”

Utdrag ur ”Någonting mer” av Sarah Ban Breathnach

Annonser

Glädje

Jag gillar verkligen Sarah Ban Breathnach’s beskrivning och jämförelse av ”lycka” och ”glädje”.

Hon skriver:

”Lycka är ofta ett resultat av yttre händelser som man inte själv har kontroll över – du blir befordrad, din kärlek är besvarad, du får det där banklånet. Den sortens lycka kamouflerar många typer av rädsla. Men glädje är total avsaknad av rädsla. Glädje är att veta att om du inte blir befordrad, om han går ifrån dig eller du inte har råd att behålla huset var det helt enkelt inte menat så.”

11219084_1023206047729747_4796311234936523075_n

”De flesta av oss dramatiserar helt omedvetet allt som händer och väntar oss automatiskt det värsta av varje situation, vilket gör att våra negativa förväntningar ofta förvandlas till självuppfyllande profetior. Helt oavsiktligt blir vi vår egna olyckas smed. Vi kämpar vidare, dag efter dag, tyngda av den ena krisen efter den andra, blåslagna och ömma av alla dessa ödets slag. Vad vi inte inser är att vi har möjlighet att välja.”

Jag förstår det som att glädje handlar om att veta sitt eget värde oavsett vad som händer, och vara tacksam för det man har istället för att bara se det man förlorat. Att allt som händer runtomkring en bara är yttre händelser, som inte påverkar ens egenvärde. Det är som ”This too shall pass”. Inget är beständigt här i livet. Men om vi kan vara tacksamma för det vi har, och förstå att JAG är fortfarande JAG, oavsett vad som händer runtomkring, då kan vi känna riktig glädje.

Det är i alla fall det jag satsar på…

Problems are not stop signs…

Problems are not stop signs…

Jag fortsätter läsa i ”Någonting mer” och där skriver Sarah: ”Jag är fast övertygad om att vi kan förändra vårt öde på det mest förunderliga sätt genom att ta emot också de läxor som skrämmer oss allra mest.”

Hon föreslår att vi ska betrakta de ”demoner” i våra liv som får oss att ”rygga undan av skräck och motvilja”, som bärare av gåvor.

Hon menar att oavsett hur vi väljer att se på vår rädsla – vare sig den bottnar i självförvållade problem eller om vi har trasslat in oss i andras svårigheter, vare sig vi en längre tid har flytt undan krisen eller står mitt uppe i den och inte kan tänka klart finns det bara tre alternativ att välja på:

  1. Vi kan ignorera problemet i hopp om att det ska försvinna. Det kommer det inte att göra.
  2. Vi kan försöka leva med det. Det går inte i längden.
  3. Vi kan ta vara på den gåva rädslan har fört med sig och dra nytta av den. På det sättet kommer vi att ta oss igenom skräcken, och bortom den överraskas vi av glädje.

Ja, det låter ju inte direkt bekvämt och roligt, eller hur? Men jag måste säga att ju mera jag funderar på det, och försöker leva efter det, desto mer övertygad blir jag över att det faktiskt stämmer.

När jag numera känner ett stort motstånd mot något brukar jag försöka tänka ”förmodligen finns det något här att titta på”. Annars hade jag ju inte känt så starkt för det, eller hur? Så nu lyfter jag på den där obehagliga stenen, åtminstone en extra gång. Bara för att vara på den säkra sidan.

…född modig? Född modig!

…född modig? Född modig!

Att läsa en riktigt bra bok, en gång till, det är lycka det. Och jag började precis läsa boken ”Någonting mer” ännu en gång. Det är verkligen en av de bästa böcker jag läst, och redan på sidan 16 hittar jag ett av mina absoluta favoritcitat genom tiderna.

”Jag önskar att jag redan från början hade vetat att jag var född stark. Då kunde mycket ha varit annorlunda! Jag önskar att jag hade vetat att jag var född modig, jag som har tillbringat så stor del av mitt liv med att krypa för andra. Hur många samtal skulle jag inte bara ha påbörjat utan också avslutat om jag hade vetat att jag hade ett krigarhjärta? Jag önskar att jag hade vetat att jag var född att utmana hela världen för då skulle jag inte ha flytt undan den så länge utan i stället sprungit emot den med vidöppna armar.” – Sarah Ban Breathnach

Det är så att jag ryser… Jag är också född modig… MODIG!