Öka ditt självförtroende!

Öka ditt självförtroende!

Jag lyssnade på ett webinar för ett tag sedan, där vi skulle göra en övning som gick ut på att man skulle skriva ned sina 5 bästa egenskaper. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det tidigare… Visst är det fascinerade?! Är jag ensam om det? Det har aldrig slagit mig, helt enkelt…

Men det jag bl.a. kom fram till var att när jag verkligen brinner för något, går jag ”all in”. Jag blir väldigt fokuserad och engagerad.

Jag har lätt för att se orsak och verkan, och är väldigt logisk i mitt tänkande.

Samtidigt är jag är känslomänniska, som har väldigt nära till skratt och gråt.

Jag är drivande och nyfiken. Jag söker svar och lösningar. Jag vill lära mig mer, och utvecklas. Jag vill hela tiden komma framåt.

Jag har ett öppet sinne. Och ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur lite jag vet…

Jag är en bra lyssnare. Jag försöker att se det som att det inte finns något ”rätt” eller ”fel”. Det kan vara ”rätt” för dig, men det behöver inte betyda att det är ”rätt” för mig. Livet är inte svart eller vitt. Jag älskar numera gråskalan. Det är ljuvligt att befinna sig där! Det finns mycket mera möjligheter där!

Ja, det var ju några fler än 5, men det gör ju inget. Jag älskar sådana tankevurpor, för oftast går vi genom vardagen utan speciellt mycket reflektion. Och utan reflektion kan vi heller aldrig utvecklas. Och om vi inte utvecklas, står vi bara kvar på samma ruta, som för ett år sedan, eller 5 år sedan, eller 10 år sedan. Vad är det för roligt med det?

Så, nu ska jag ju bara lära mig att använda mig av det här också… Jag får återkomma med det.

Nej, ut och skriv era egna listor. Vilka är dina bästa egenskaper?

 

PS. Vad tycker du om citatet längst upp, med Glennon Doyle? LOVE IT!

I’m in LOVE!

Såg precis en helt underbar föreläsning med John Gray.

Vilken man! Rolig, tänkvärd, knasig, och han går rakt igenom rutan.

Han pratar om hur vi behöver se varandra, och förstå att vi alla kommer från olika bakgrunder, med olika erfarenheter, tankar och idéer. Att ingen är den andra lik, men heller inte mer eller mindre värd än någon annan för det.

Super Soul Session – John Gray (länk)

Se det! Det var bland de bästa 20 min jag någonsin spenderat.

John Gray

Inte färdig…

Inte färdig…

För ett tag sedan läste jag något himla intressant på en av bloggarna jag följer. Tjejen, som återhämtar sig från utmattningsdepression, skrev:

Det känns märkligt att tänka på hur övertygad jag var om att jag hade full koll som människa innan sjukdomen. Jag var så säker på att jag kände mig själv fullt ut och var ”klar” på något konstigt sätt.

Oj, va intressant! Det är något som jag ofta tänker på, och jag känner en tacksamhet över att jag kommit fram till att jag aldrig kommer bli ”klar”. Det går inte att komma i mål och bli ”färdig” som människa. Så fort vi tror det missar vi en massa saker och möjligheter.

Det börjar också, på riktigt, gå upp för mig, att det är när jag är som mest obekväm, som jag växer och utvecklas som mest. Usch… Då går det ju liksom inte att komma undan… eller ? Nej, ska jag komma någonstans, så måste det bli obekvämt.

…skit.

ljudbok

Ja, så just nu lyssnar jag på min nya ljudbok, ”Fuck your fears” av Johannes Hansens, så ofta jag kan. Kan han så kan ju jag, eller hur?!

Och kan JAG, ja, då kan faktiskt du också!

Outforskad terräng…

Outforskad terräng…

Åh, jag riktigt myser när jag läser det här citatet. Och det är ju så det borde kännas när vi rör oss ute i vida världen, även om det geografiskt bara är hemma i ”byn”. Världen utanför oss, och inom oss, är aldrig helt utforskad. Och det borde vara en självklarhet för oss att upptäcka något nytt hela tiden. Saker vi inte visste något om. Saker vi inte ens visste fanns. Livet är ett äventyr, om vi väljer att se det så.

Problemet är dock ofta att vi vill veta innan vi gör något nytt. Något som är lite annorlunda. Lite utanför ramen. Vi vill göra det osäkra säkert. Men så fungerar det tyvärr inte, och det är så svårt att komma ifrån det. Men det är det vi jobbar på, eller hur?

#nomorecomfortzone

”Fuck your fears”

”Fuck your fears”

I helgen var jag och kollegorna på en föreläsning med Johannes Hansen. Jag gillar verkligen hans raka, men varma sätt, där han hjälper oss att rensa bland våra ursäkter och komma fram till vad det egentligen är som hindrar oss från att nå vår potential. Han är en riktigt skön kille. Absolut! Men han är också en jobbig jävel…

Johannes bok heter ”Fuck your fears” och hans podd heter ”In your face with love”. Ja, det är exakt sådan han är. Faktiskt. Han är ärlig, men inte elak. Han är hård, men rättvis. Han vill väl, och han vet precis hur det känns, för han har varit där själv. Han får dig att tänka annorlunda. Han hjälper dig att bli medveten om din potential. Och han hjälper dig att ta reda på vad nästa steg är. Men det är inga lätta saker. Det känns. Tro mig, det känns. Och det är meningen också.

Det är meningen att det ska börja röra på sig på insidan. Att du ska börja fundera på vad det är du håller på med egentligen. Vart vill du? Varför? Ja, men varför gör du det inte då för? Och sen är Johannes igång… Och det är obekvämt, igenkännande, skratt och tårar. Men vi kommer framåt. Det händer något.

En av de viktigaste saker som jag tog med mig från helgen, det var när han pratade om komfortzonen. Vi har alla en sådan. Vissa har en större, och andra har en mindre. En del arbetar väldigt aktivt på att ta sig utanför sin, och utsätter sig regelbundet för obekväma saker. Medans andra stannar inne i den ”trygga zonen” hela livet. Och allas komfortzoner ser olika ut, och innebär olika saker. Något som känns helt naturligt för någon annan kan kännas otroligt jobbigt för mig, och tvärtom. Men det finns en sak gemensamt för alla människor. Det är i utkanten av komfortzonen som livet börjar… På riktigt. Och så långt är jag också med… Inget nytt där…

comfort-zone1

Det Johannes sa, som verkligen fastnade hos mig, var att vi ofta har en uppfattning om att när vi väl går utanför vår komfortzon, så måste vi vara någon annan. Vi har en bild av hur man är när man är på ett visst sätt eller gör en viss sak. ”Då måste jag göra så här, säga det där, bete mig så här…” Men, nej, det måste jag inte alls. Det bästa vi kan göra för oss själva, är att vara just oss själva. Att vara modiga nog att ta ett kliv utanför den trygga zonen, som oss själva. Att tro på att vi fortfarande duger, precis som vi är, och ta ett medvetet beslut; ”jag är bekväm med att vara obekväm”. Det har varit mitt mantra för 2016. JAG ÄR BEKVÄM MED ATT VARA OBEKVÄM. Men det fungerar ju bara om jag fortfarande är mig själv. Inte om jag spelar en roll. Så det är nästa steg. Att vara modig nog att vara JAG. Att vara modig nog att gå ut i världen och säga ”det här är tufft, men jag gör det ändå, för jag vill vara modig i mitt liv. Jag vill komma framåt, och jag vill utvecklas.”

Hur är, eller vill du vara, modig i ditt liv?

tumblr_nng28wscwd1r12tq8o1_500

A goal without a plan is just a wish…

A goal without a plan is just a wish…

Det finns ett citat som säger ”A goal without a plan is just a wish”, och visst är det väl så?

Så vad gör man då om man faktiskt vill komma framåt? Ja, för inte så länge sedan upptäckte jag en man som heter Brian Mayne. Brian är grundaren av Goal Mapping, en metod som bygger på en mix av mental träning, hjärnforskning och positiv psykologi.

Jag hittade en himla bra artikel (klick) skriven på motivation.se. Här skriver de bl.a. ”Vårt omedvetna styrs av bilder, och hjärnforskning visar att vi minns bilder bättre än ord. I klassiskt målarbete använder vi mest vänster hjärnhalva. I Goal Mapping-metoden, däremot, använder vi både höger och vänster hjärnhalva, och det är därför det är så effektivt och lättare att nå de uppsatta målen.”

bri-web-slider-201503-032

För några veckor sedan var jag på en föreläsning med Brian Mayne. Det var i stort sett första gången jag hörde talas om honom. Och nu vill jag att ALLA ska få höra om honom, för oj, va häftigt det var!

Här är en länk (klick) till hans hemsida, där han pratar om kärnan i sitt arbete, och vad som är skillnaden som gör skillnaden.

goal-mapping-dvd-set-530x657-02

Själv arbetar jag för tillfället utifrån hans DVD, där jag håller på att göra min egen Goal Map. Det är verkligen jättespännande att se den växa fram.

Äkthet

Äkthet

Jag sitter, som vanligt, och läser en helt ljuvlig bok, som heter ”Våga vara operfekt” av härliga Brené Brown, där ”Aha-upplevelserna” avlöser varandra.

På en sida läser jag:

”När jag går in i en situation där jag känner mig sårbar försöker jag ha äktheten som mitt främsta mål. Om mitt mål är att vara äkta och jag är det så ångrar jag det aldrig. Det kan hända att jag blir sårad, men jag känner sällan någon skam. Om målet däremot är att väcka gillande eller vara till lags och jag sedan inte lyckas, då kan det utlösa skamkänslor hos mig: ‘Jag duger inte.’

Om mitt mål är att vara sann och någon inte gillar mig kan jag ta det. Om målet är att bli omtyckt och jag inte blir det, då får jag problem.”

Vilken frihet det ger egentligen! Har du tänkt på det förut? Så länge jag är sann mot mig själv kan det inte bli fel, oavsett vad andra tycker och tänker. Med det inte sagt att en inte kan ändra sig i framtiden, men så länge jag är äkta, mot mig själv, väger inte andras tyckande och gillande så tungt längre.

Jag vet inte hur det är för dig, men det är i alla fall något som ofta finns med i mitt bakhuvud… ”vad ska…tycka/tänka?” eller ”hur uppfattas det här egentligen?” Inte alltid helt medvetet, men som en smygande, gnagande känsla.

Lite samma sak är det då kanske med ”jag bryr mig inte vad andra tycker!”-snacket. Då det ofta känns som ett sätt att hävda sig, och göra det bara för ”att jag kan”, för ”jag ska allt visa dem!”. Om motståndet från omgivningen inte varit så stort, kanske man inte hade gjort ”det” överhuvudtaget. Och då är man ju inte så ”äkta” ändå. Bara en tanke…

Så, jag har ett nytt mål i sikte, att bli äkta. Vad har du för mål?