I’m in LOVE!

Såg precis en helt underbar föreläsning med John Gray.

Vilken man! Rolig, tänkvärd, knasig, och han går rakt igenom rutan.

Han pratar om hur vi behöver se varandra, och förstå att vi alla kommer från olika bakgrunder, med olika erfarenheter, tankar och idéer. Att ingen är den andra lik, men heller inte mer eller mindre värd än någon annan för det.

Super Soul Session – John Gray (länk)

Se det! Det var bland de bästa 20 min jag någonsin spenderat.

John Gray

Annonser

Fina Fia

Jag måste dela med mig av ett underbart inlägg, från en av mina storfavoriter i bloggvärlden, PT-Fia (klick).

pt-fia

Fia, eller Sofia, som hon egentligen heter, är en underbar människa som bloggat i många år, om allt mellan himmel och jord. Utbrändhet och ångest, träning och återhämtning, ljuvliga frukostar och fika i solen.

Hon skriver ofta om hur alla sinnen ska vara inblandade, och det är nästan så jag kan känna doften emellanåt när jag läser hennes inlägg. Hon vill så gärna att hela kroppen ska må bra, både fysiskt och mentalt, och hennes texter sprider ofta en skön känsla. En känsla av att det finns möjligheter med allt.

fia

I ett av de senaste inläggen skriver hon om en tv-profil som bestämmer sig för att kontakta en PT, för att få hjälp med att komma i form. Jag har inte sett det här själv, utan läser bara Fia’s blogg.

Tydligen piskar den är PT’n på för kung och fosterland, så till den milda grad att kvinnan i fråga, enligt Fia, förmodligen inte kommer träna, någonsin igen… (Det är ju bra tv-underhållning, eller hur?) Och jag tycker att Fia beskriver det så himla bra när hon skriver:

Jag fattar att det behöver bli underhållning och bra TV osv. Men tänk vad coolt om vi istället hade fått se ett bemötande som utgick ifrån hennes situation och faktiskt hjälpte henne att sänka ribban och hitta verktyg för att bygga en rutin. En rutin som ökade självförtroendet till träningen och minskade pressen.

 

Som kanske till och med skulle ge henne en paus och ett sätt att få egentid mellan barn, jobb, karriär och måsten. Och som dessutom skulle bygga hälsa och en positiv träningsupplevelse.

 

Och tänk om vi någon gång kunde få se träning som något annat än ”allt du kan direkt”, ta i mer, kämpa, pressa, ännu mer, heja heja heja, MER MER MER.

 

För är det något vi vet så är det väl att vi aldrig kommer att börja träna om vi kör slut på oss tills vi kräks, får ångest, känner oss värdelösa på det första passet.

 

Träning och krav tror jag generellt inte är en bra kombination för oss vanliga människor som egentligen bara vill röra på oss, ta hand om vår hälsa, orka med vardagen och trivas i våra kroppar.

 

Så himla bra skrivet, Fia! Det är sådant här tänk vi behöver få in mer av. Det är så himla mycket prestation, krav och måsten med i bilden, istället för att bara röra på sig för att det känns bra. Och därför gillar jag hennes ”feelgood”-blogg. Den ger verkligen en härlig känsla. ❤

Så låt oss nu inspirera varandra till rörelse. Det ska kännas bra och roligt. Det ska göra gott, och vara långsiktigt. Ett litet steg idag kan göra stor skillnad i morgon, nästa vecka, nästa månad och i framtiden. Det behöver inte vara svårare än så, eller hur?

Vill du läsa hela inlägget, har du länk här (klick).

Alla bilder är hämtade från Fia’s blogg.

You matter!

You matter!

Iyanla Vanzant är en amerikansk inspiratör, advokat, författare, life coach och tv-personlighet, och helt underbar att lyssna på.

Senaste föreläsningen som jag lyssnade på är hos SuperSoul Sessions, och titeln på den är ”You matter!”. Jag rekommenderar dig verkligen att titta på din, för hon är inte bara duktig och inspirerande. Hon är himla rolig också. Här nedan hittar du ett smakprov, där hon pratar om att du behöver träna din ”nej”-muskler. Himla bra! Längst ned kan du också hitta länken till hela föreläsningen. Mycket nöje!

Hela föreläsningen:

http://www.supersoul.tv/supersoul-sessions/iyanla-vanzant-you-matter

Obekväm…

Obekväm…

Ett nytt mål i livet är just att lära mig att vara bekväm med att vara obekväm. Jag vill lära mig att komma utanför min komfortzon. Det finns så mycket att upptäcka och uppleva här i livet, och jag vill ha en del av den kakan!

Jag vill kunna se tillbaka på livet och känna mig nöjd, stolt och lycklig över det jag gjort och åstadkommit. Jag vill känna att jag inte låtit tillfällen sippra mellan fingrarna, utan haft modet att gripa tag i det för att se vart det tar mig. Känns det sedan inte som något för mig kan jag ju alltid göra något annat, eller hur? Precis som humlan. Men då har jag åtminstone utforskat just den möjligheten.

Så länge det känns rätt i magen kan det väl inte bli fel? Så länge jag gör det på mina egna villkor är det ju rätt för mig. Så får det bli. Jag titulerar mig numera ”livsnjutare”.

…undrar om jag behöver ändra mina visitkort?

Yoga

Yoga

Precis hemkommen från ett pass med Medicinsk yoga.

Ljuvligt!!

Vilken njutning för kropp och själ. Det rekommenderas verkligen starkt.

Glädje

Jag gillar verkligen Sarah Ban Breathnach’s beskrivning och jämförelse av ”lycka” och ”glädje”.

Hon skriver:

”Lycka är ofta ett resultat av yttre händelser som man inte själv har kontroll över – du blir befordrad, din kärlek är besvarad, du får det där banklånet. Den sortens lycka kamouflerar många typer av rädsla. Men glädje är total avsaknad av rädsla. Glädje är att veta att om du inte blir befordrad, om han går ifrån dig eller du inte har råd att behålla huset var det helt enkelt inte menat så.”

 

11219084_1023206047729747_4796311234936523075_n

 

”De flesta av oss dramatiserar helt omedvetet allt som händer och väntar oss automatiskt det värsta av varje situation, vilket gör att våra negativa förväntningar ofta förvandlas till självuppfyllande profetior. Helt oavsiktligt blir vi vår egna olyckas smed. Vi kämpar vidare, dag efter dag, tyngda av den ena krisen efter den andra, blåslagna och ömma av alla dessa ödets slag. Vad vi inte inser är att vi har möjlighet att välja.”

Jag förstår det som att glädje handlar om att veta sitt eget värde oavsett vad som händer, och vara tacksam för det man har istället för att bara se det man förlorat. Att allt som händer runtomkring en bara är yttre händelser, som inte påverkar ens egenvärde. Det är som ”This too shall pass”. Inget är beständigt här i livet. Men om vi kan vara tacksamma för det vi har, och förstå att JAG är fortfarande JAG, oavsett vad som händer runtomkring, då kan vi känna riktig glädje.

Det är i alla fall det jag satsar på…