Öka ditt självförtroende!

Öka ditt självförtroende!

Jag lyssnade på ett webinar för ett tag sedan, där vi skulle göra en övning som gick ut på att man skulle skriva ned sina 5 bästa egenskaper. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det tidigare… Visst är det fascinerade?! Är jag ensam om det? Det har aldrig slagit mig, helt enkelt…

Men det jag bl.a. kom fram till var att när jag verkligen brinner för något, går jag ”all in”. Jag blir väldigt fokuserad och engagerad.

Jag har lätt för att se orsak och verkan, och är väldigt logisk i mitt tänkande.

Samtidigt är jag är känslomänniska, som har väldigt nära till skratt och gråt.

Jag är drivande och nyfiken. Jag söker svar och lösningar. Jag vill lära mig mer, och utvecklas. Jag vill hela tiden komma framåt.

Jag har ett öppet sinne. Och ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur lite jag vet…

Jag är en bra lyssnare. Jag försöker att se det som att det inte finns något ”rätt” eller ”fel”. Det kan vara ”rätt” för dig, men det behöver inte betyda att det är ”rätt” för mig. Livet är inte svart eller vitt. Jag älskar numera gråskalan. Det är ljuvligt att befinna sig där! Det finns mycket mera möjligheter där!

Ja, det var ju några fler än 5, men det gör ju inget. Jag älskar sådana tankevurpor, för oftast går vi genom vardagen utan speciellt mycket reflektion. Och utan reflektion kan vi heller aldrig utvecklas. Och om vi inte utvecklas, står vi bara kvar på samma ruta, som för ett år sedan, eller 5 år sedan, eller 10 år sedan. Vad är det för roligt med det?

Så, nu ska jag ju bara lära mig att använda mig av det här också… Jag får återkomma med det.

Nej, ut och skriv era egna listor. Vilka är dina bästa egenskaper?

 

PS. Vad tycker du om citatet längst upp, med Glennon Doyle? LOVE IT!

Annonser

”Fuck your fears”

”Fuck your fears”

I helgen var jag och kollegorna på en föreläsning med Johannes Hansen. Jag gillar verkligen hans raka, men varma sätt, där han hjälper oss att rensa bland våra ursäkter och komma fram till vad det egentligen är som hindrar oss från att nå vår potential. Han är en riktigt skön kille. Absolut! Men han är också en jobbig jävel…

Johannes bok heter ”Fuck your fears” och hans podd heter ”In your face with love”. Ja, det är exakt sådan han är. Faktiskt. Han är ärlig, men inte elak. Han är hård, men rättvis. Han vill väl, och han vet precis hur det känns, för han har varit där själv. Han får dig att tänka annorlunda. Han hjälper dig att bli medveten om din potential. Och han hjälper dig att ta reda på vad nästa steg är. Men det är inga lätta saker. Det känns. Tro mig, det känns. Och det är meningen också.

Det är meningen att det ska börja röra på sig på insidan. Att du ska börja fundera på vad det är du håller på med egentligen. Vart vill du? Varför? Ja, men varför gör du det inte då för? Och sen är Johannes igång… Och det är obekvämt, igenkännande, skratt och tårar. Men vi kommer framåt. Det händer något.

En av de viktigaste saker som jag tog med mig från helgen, det var när han pratade om komfortzonen. Vi har alla en sådan. Vissa har en större, och andra har en mindre. En del arbetar väldigt aktivt på att ta sig utanför sin, och utsätter sig regelbundet för obekväma saker. Medans andra stannar inne i den ”trygga zonen” hela livet. Och allas komfortzoner ser olika ut, och innebär olika saker. Något som känns helt naturligt för någon annan kan kännas otroligt jobbigt för mig, och tvärtom. Men det finns en sak gemensamt för alla människor. Det är i utkanten av komfortzonen som livet börjar… På riktigt. Och så långt är jag också med… Inget nytt där…

comfort-zone1

Det Johannes sa, som verkligen fastnade hos mig, var att vi ofta har en uppfattning om att när vi väl går utanför vår komfortzon, så måste vi vara någon annan. Vi har en bild av hur man är när man är på ett visst sätt eller gör en viss sak. ”Då måste jag göra så här, säga det där, bete mig så här…” Men, nej, det måste jag inte alls. Det bästa vi kan göra för oss själva, är att vara just oss själva. Att vara modiga nog att ta ett kliv utanför den trygga zonen, som oss själva. Att tro på att vi fortfarande duger, precis som vi är, och ta ett medvetet beslut; ”jag är bekväm med att vara obekväm”. Det har varit mitt mantra för 2016. JAG ÄR BEKVÄM MED ATT VARA OBEKVÄM. Men det fungerar ju bara om jag fortfarande är mig själv. Inte om jag spelar en roll. Så det är nästa steg. Att vara modig nog att vara JAG. Att vara modig nog att gå ut i världen och säga ”det här är tufft, men jag gör det ändå, för jag vill vara modig i mitt liv. Jag vill komma framåt, och jag vill utvecklas.”

Hur är, eller vill du vara, modig i ditt liv?

tumblr_nng28wscwd1r12tq8o1_500

A goal without a plan is just a wish…

A goal without a plan is just a wish…

Det finns ett citat som säger ”A goal without a plan is just a wish”, och visst är det väl så?

Så vad gör man då om man faktiskt vill komma framåt? Ja, för inte så länge sedan upptäckte jag en man som heter Brian Mayne. Brian är grundaren av Goal Mapping, en metod som bygger på en mix av mental träning, hjärnforskning och positiv psykologi.

Jag hittade en himla bra artikel (klick) skriven på motivation.se. Här skriver de bl.a. ”Vårt omedvetna styrs av bilder, och hjärnforskning visar att vi minns bilder bättre än ord. I klassiskt målarbete använder vi mest vänster hjärnhalva. I Goal Mapping-metoden, däremot, använder vi både höger och vänster hjärnhalva, och det är därför det är så effektivt och lättare att nå de uppsatta målen.”

bri-web-slider-201503-032

För några veckor sedan var jag på en föreläsning med Brian Mayne. Det var i stort sett första gången jag hörde talas om honom. Och nu vill jag att ALLA ska få höra om honom, för oj, va häftigt det var!

Här är en länk (klick) till hans hemsida, där han pratar om kärnan i sitt arbete, och vad som är skillnaden som gör skillnaden.

goal-mapping-dvd-set-530x657-02

Själv arbetar jag för tillfället utifrån hans DVD, där jag håller på att göra min egen Goal Map. Det är verkligen jättespännande att se den växa fram.

Jo, jag jobbar på det…

Jo, jag jobbar på det…

Tänk vad fantastiskt duktiga vi är på att stå i vägen för oss själva… Om man kunde få medalj i den sporten, hade jag redan vunnit guld flera gånger om…

Men 2016 kommer bli annorlunda! I år ska saker och ting inte bara ”hända”. Nej, jag ska se till så att de händer.

Och hur ska det gå till, kan man ju undra… Jo, jag ska vända på varenda sten, ta tag i varje utsträckt hand, söka råd och stöd där det erbjuds, och inte ge mig bara för att det blir lite motigt. Det är så himla lätt att låta bli bara för att något känns jobbigt. Det är så enkelt att tänka ”det här är nog inte för mig” bara för att det inte riktigt gick vägen, första gången… Men nästa gång går det förmodligen bättre. Och nästa gång ännu bättre.

Är det inte så vi alltid lär oss, genom att försöka igen, och igen, och igen?

Ja, i år kommer jag ta bort ”jag kan inte” ur mitt vokabulär.

…ja, jag kommer i alla fall försöka, igen och igen, och igen…